Lördagmorgon och jag väcktes av ett gällt "PAPPA!" från sonens rum vid 6.30. Och eftersom det var pappas sovmorgon idag var det bara att pallra sig upp, lägga sig i sonens säng och försöka övertyga honom om att det fortfarande var natt och att vi var tvugna att sova lite till... Hade dock ingen större framgång, så efter en halvtimme var det bara att gilla läget och gå upp och fixa frukost.

 

Jag har kommit in i en lite haltande dygnsrytm. Jag har svårt att komma i säng på kvällen, trots att jag kan vara jättetrött, och när jag väl lägger mig har jag svårt att somna. Även nätter då barnen inte avbryter sömnen vaknar jag själv till då och då. Jag har ett stort sömnbehov och nu när jag tränar planerat känns sömnen extra viktigt. Det är irriterande! Jag måste helt enkelt försöka komma i säng i tid, redan när jag börjar bli trött vid 21.30-tiden (och INTE 23.30 som de senaste veckorna). Dagarna börjar ju vid 6-snåret (ibland redan vid 5), vare sig man vill eller inte...