Hm, den tredje fastedagen är värst hittills. Klarade av att stå emot hungern ganska bra på jobbet. Tog mitt första mål vid 14-tiden. Efter barnen hämtades från dagis har jag dock varit allt annat än i balans. Fick mig en god middag, men det räckte liksom inte. Så nu sitter jag i soffan och är grinig, hungrig och allmänt irriterad. Och längtar till imorgon och en gudomlig frukost! :)

Tog ett ambitiöst beslut imorse och cyklade faktiskt till jobbet. Helt ok, tog det i lagom takt. Ångrade mig rätt ordentligt när jag skulle hem dock - ösregn! Blä, men jag fick dagens motion i alla fall. Men hädanefter blir det nog en promenad på lunchen istället, eftersom jag ändå inte äter. :)

Lunch/mellanmål: Jordgubbssmoothie, ett kokt ägg och en latte på mellanmjölk (274 kcal)

Middag: Omelett på 1 ägg och vatten, 80g kycklingfilé, en klick yoghurtsås och lite sallad (230 kcal)

En vecka har alltså gått. Har gått ner ca 0,5kg. Styrketräningen igår gör att jag genast känner mig tajtare i kroppen. Gillar anspänningen i musklerna som blir direkt efter jag har lyft tunga vikter. Är ju väl medveten om att det inte ger resultat så snabbt, men träningsvärken man får tajtar liksom till hela kroppen och jag sträcker automatiskt på mig och får bättre hållning. Lovely!

Har kompensationsätit en del på de "normala" dagarna. Det måste jag komma ifrån. Men jag har på något sätt tyckt så synd om mig själv fastedagarna bär jag gått hungrig och har därför unnat mig både det ena och andra när jag väl får äta "fritt". Det är väl det som är risken med denna diet. Ska försöka bli ändring på det vecka 2. :)

Avslutade gårdagen med att trotsa vädret och ge mig ut på mitt första pass i löpprogrammet "från 5 till 10km på 12 veckor". I ösregn. Har någon slags hatkärlek till löpning, och nu när jag inte sprungit på ett tag var det så klart extra jobbigt!

Kompenserade med en restad tårtbit från helgen när jag kom hem. Och några kokosbollar tidigare på dagen... :)

På jobbet är det lättare att hålla sig i schack. Hade med mig en smoothie till frukost (smoothie-makern jag fick i julklapp får minsann jobba!) och fyllde på med ägg och knäcke på förmiddagen. Tog mig till gymmet för ett kort men tungt och effektivt pass på 30 min på lunchen. Lär kännas imorgon!

Känner mig nöjd med mon första jobbdag på året. Planen är att ta cykeln imorgon (ca 10km enkel väg), men om vädret ska fortsätta såhär så är det nog tveksamt... Fastedag imorgon också, spännande!

Slängde ihop min jordgubbssmoothie som jag drack under FF (ca 120kcal) och tog med mig som frukost till jobbet. Det var bara det att det fanns ingen ström när jag kom till kontoret och det var massor att fixa med (typ parkoppla datorn så det gick att jobba) så frukosten blev liksom aldrig av. Sen jobbade jag på för fullt och först när jag tyckte det räckte för dagen och skulle gå hem åt jag mitt första mål. Kl 13.45!!!

Hur sjukt är inte det?! Jag är typen som älskar frukost, dagens bästa mål. Jag kan äta i timmar om vi är på hotell. Jag klarar mig inte utan frukost! Jag funkar inte utan mat eller när jag är hungrig heller. Blir grining, sur och odräglig. (Så då kan man ju undra varför man väljer att testa 5:2, men det är en annan fråga...) Men på något sätt, bara för att hjärnan hade bestämt sig för och fått en utmaning att "nu ska vi se hur länge vi kan hålla oss" så var det inga som helst problem!!

Efter smoothien däremot kurrade magen ordentligt. Middag på Keldas tomatsoppa m kycklingbitar i (barnen fick även lite makaroner i) smakade riktigt bra vid 17.40-tiden. 

En kopp te på kvällskvisten och nu kurrar magen igen när det är dags att sova. Ser fram emot en tallrik havregrynsgröt imorgon!! :)

Nattinatt!

Beställde foto på barnen (som planerat), kollade upp lite nya fotoprojekt. En sväng till tippen och sen en tur på ICA. Väl hemma satte jag igång storkok av en Kreolsk gryta, riktigt gott!

När vi käkat frukost och gjort oss klara åkte vi iväg till IKEA för att handla en bokhylla till dotterns rum. Behövdes lite omstrukturering i rummet efter tillskott av nya leksaker efter jul (=kräver mer förvaring). 

Alltså de var helt underbara, barnen! Annars är det lite att söka trubbel att ge sig iväg själv med två barn på shoppingtur (maken jobbade). De satt som två ljus i en sådan där vagn man kan hänga IKEA-kassen på, dottern i sonens knä och han höll om henne så hon inte skulle trilla av. Lite småstopp på barnavdelningen bara där de fick leka av sig lite. 

Köttbulle-lunch och sen hem till middagsluren och lägga tösen. Sonen fick plocka fram bägge sina verktygslådor och så hjälptes vi åt att skruva ihop en Billy-bokhylla. Hur lyckat som helst!

När maken kom hem fick jag tid att komma ut på en promenad i alla fall. Blev krasslig i mellandagarna och känner mig fortfarande hängig med slem och ont i halsen. PW var toppen!

En räkmacka och ett glas vin på det, lite fredagsmys (till barnens stora glädje) med popcorn och salta pinnar, de i säng och sen två avsnitt Dexter och lite mörk choklad. Helt ok fredag, mycket bra till och med!

Mitt 2013 blev en bra resa överlag formmässigt. Jag satte in en ordentlig stöt i augusti (sista chansen innan det var dags att återgå till jobb efter mammaledighet) och såg ut så här i början av september. Inte helt fy skam om jag får säga det själv... :)

September gick bra, kastades in i jobbet men fick ändå till en bra start med minutiös planering för att få in träning 3-4 ggr/v. Kosten funkade helt ok trots alla frestelser med innerstans läckerheter runt hörnan. 

Sen åkte dottern på sin första förkylning, och andra, tredje, och fjärde typ. I sex veckor vabbades det av och till. Dagarna jag fick jobba gav definitivt inte utrymme till någon lunchträning. Dagarna jag vabbade innebar kvällsjobb för att ta itu med de grejer som inte kunde släpa = träningstid uteslutet. Någon full jobbvecka, sen blev jag själv sjuk och därefter sonen. Maten började sacka efter i samma takt och så var vi tillbaka på ruta ett... Suck!

På 3 månader har jag gått upp lika många kg. Ingen katastrof kanske men det ha blivit många fler cm känner jag. Framför allt påtagligt eftersom jag gjort mig av med min "stora" garderob då jag aldrig skulle tillbaka dit. Haha. 

Men nu börjar 2014. Jag har fått med maken (som också kan behöva en liten kickstart) på att köra 5:2, med start idag. Är egentligen emot dieter, sund varierad kosthållning tror jag mest på. MEN, eftersom vi uppenbarligen har en förmåga att trilla dit hela tiden tänkte jag att detta kunde vara värt att testa. Äta normalt 5 av veckans dagar och fasta 2. Behöver bara räkna kalorier två dagar och förmodligen kommer vi ha två stående dagsmenyer dessa dagar. Verkar enkelt.  

Första fastedagen i alla fall avklarad och, tja vad ska man säga? Fått i mig 496 kcal, magen kurrar men jag överlever. :) Tyvärr rätt krasslig så träningen avvaktar jag med. 

100g kesella lätt

50g lättyoghurt

40g jordgubbar

20g banan 

Serverad med 1 tomat. 

Nu är jag inne på dag 19. De första 10 dagarna gick som en dans och jag kände mig odödlig, haha! Den senaste veckan däremot, har varit fruktansvärt jobbig mentalt. Det har resulterat i några dagar då jag skippat träningen, jag har släppt kostschemat och även ätit mindre bra alternativ. Jag har inte fört kostdagbok, därav inga uppdateringar på bloggen heller... Det är tråkigt att det ska behöva bli så bara för att det dyker upp något som tar ens energi på annat håll.

 

Nu blickar jag dock framåt och fokuserar på de sista 10 dagarna. Kan de bli lika bra som mina första så vore det toppen! Har idag köpt gymkort också för att motivera lite extra till träningen. Börjar bli riktigt tråkigt att springa samma runda varje dag samt att inte kunna öka vikterna såsom jag vill. Nästa vecka ska dottern vara inskolad på förskolan, så då borde jag ha kunna ta mig till gymmet på dagen. Great!! :)

Är inne på dag 13 nu och det har varit ett par tuffa dagar, på flera plan. En sak som jag blivit otroligt förundrade över är hur man ena dagen kan känna sig så otroligt stark, motiverad och okrossbar till att nästa dag vara nere på botten och tycka allt är så... blä...

 

Jag läste någonstans att "när man nått punkten då man bara vill ge upp - det är då resultaten börja komma". Det är väl också här den stora skillnaden är bland de som verkligen lyckas med sin satsning och de som inte gör det. Tyvärr får jag nog ta och erkänna att jag tillhör den senare skaran just för tillfället.

 

I söndags var vi hemma hela dagen, jag hade således hela dagen på mig att träna vilket resulterade i... ingen träning. Är det inte sjukt?! Jag var väldigt besviken efter vägningen på morgonen och istället för att tagga till och köra järnet för att få superresultat dag 20 drabbades jag av uppgivenhet och hamnade i "tycka synd om mig själv"-mode. Ingen träning och dessutom parkerad i soffan framför en film med en liten påse godis och några ostbågar på kvällen, med argumentet jag måste ladda om - imorgon är en ny dag (måndag)!

 

Igår började maken lite tidigare och jag hade därför inte möjlighet att träna på morgonen. Hade båda barnen hemma hela dagen och passade dessutom en av sonens kompisar framåt eftermiddagen. Det var full rulle från morgon till kväll och när kvällsmaten väl lagt sig i magen och barnen somnat fanns det inte på kartan att köra ett träningspass. Hamnade i soffläge framför film, denna gång med några chokladbollar från IKEA som tilltugg. Hallå, hur blev det så här?!?!? För tre dagar sedan hade jag aldrig kommit på tanken! Film, ja visst. Men något onyttigt till - inte en chans! Oavsett om mannen bredvid tuggar i sig en hel påse godis...

 

Känslorna är minst sagt lite i gungning, om det beror på FF eller någon hormonoblans vet jag inte. För vad som känns lite jobbigt just för tillfället (förrutom FF-pressen) är mitt föräldrarskap. Hur jag som mamma påverkar mina barn att utvecklas till starka och positiva individer. När jag tänker efter är jag oftast väldigt kort, grinig och irriterad mot mina barn. Det är nästan bara "nej", "gör inte si, gör inte så", "klättra inte där", "den får du inte röra" etc. Så otroligt negativt, hela tiden. Jag önskar att jag vore en glad mamma, som tyckte det var kul att leka massa fantasilekar med mina barn i timmar. Det är jag inte. Jag tröttnar efter 10 minuter. Hemskt är vad det är, mitt beteende alltså.

 

Och sen börjar jag fundera över resonemanget "jag förstår inte varför vissa skaffar barn" som jag ibland hör omkring mig när några mammor (ja, för det är oftast mammor) diskuterar föräldrar som lämnar tidigt och hämtar sent på dagis, har uppmärksamheten på telefonen istället för barnen på lekplatsen, inte engagerar sig i sina barn etc etc. Jag känner genast igen mig på flera punkter. Uppriktigt så tycker jag det är skönt att lämna sonen på dagis och har honom där den tiden han får vara där medan jag är föräldrarledig med dottern, hade det gått hade han gärna fått vara där lite längre. Jag pillar hellre på min telefon än klappar kakor i sandlådan. Jag stänger av öronen när den fyraåriga sonens mun går i ett utan en minuts uppehåll. 

 

Dåligt samvete får jag, helt klart, när jag tänker på hur det är. En ond cirkel blir det också. Utan engagemang från mamman - desto grinigare och trotsigare barn. Och ännu jobbigare situation som gör mig än mer irriterad... Måste bryta cirkeln och verkligen anstränga mig. Inbillar mig att det blir bättre när man är tillbaka på jobbet, får sin vuxna "egentid" där. För jag har ett stort behov av egentid. Jag känner mig nästan lite instängd att ha människor runt omkring mig som är så beroende av mig och min närvaro hela tiden, vilket ju barnen är (såklart). Å andra sidan, när jobbet är igång igen är det väl ganska naivt att tro att det inte kommer ta mitt fokus eften efter arbetstid. Mobilförbud i barnens närvaro och en planerad gemensam aktivitet dagligen med fullt fokus på mina barn är en fundering jag har. 

 

En annan sak som var lite jobbig, just med barnen, var när sonens kompis var här igår. De är bästa kompisar och leker jättemycket, varje dag, men mest utomhus eller hos kompisen. När det var tvugna att vara här hemma blev det väldigt tydligt att de inte tycker det är speciellt roligt att leka här. Eftersom dottern sov var jag lite låst här hemma. I någon slags protest blev det mest "förstörande" och "våldsamma" lekar där de rev upp och ner på sonens rum, kastade leksaker kors och tvärs, bankade och slog i väggar och dörrar. Inte de lugna rollekarna som jag vet att de leker hemma hos kompisen. Detta resulterade givetvis i massa tillsägelser eftersom jag inte tolererar den typen av lek här hemma. Då var det så klart ÄNNU tråkigare att leka här, när de bara blev tillsagda. Så fort kompisens föräldrar var hemma igen så rusade båda killarna dit. Och lämnade mig här hemma ganska uppgiven och väldigt ledsen. Varför är det så tråkigt att leka här? Jag vill inte tro att det har med vilka leksaker man har.

 

Mm, jobbiga tankar och funderingar har som sagt sysselsatt min hjärna. Imorse blev det dock ett bra pass, med löpning i bra tempo. Hoppas det är vändpunkten och att jag kan hitta fokus för kommande 17 dagar. Och prioritera engagerad tid med mina barn! 

 

Imorse var det dags att kolla formen. Vägning och mätning - pulsen skippar jag, för det tycker jag är så svårt att ta. Det är sällan jag är i viloläge på morgonen, man väcks ju alltid av barnen och får flyga upp ur sängen för att hämta så de inte väcker varandra.

 

Jag hade stora förväntningar eftersom jag tycker mig ha följt kosten riktigt bra (bortsett från de två frimiddagarna jag haft) och inte missat en träning. Jag ser och, framför allt, känner resultat. Minst 2kg borde jag ha gått ner! Fruktansvärt besviken noterade jag en minskning av 0,8kg på 10 dagar. Är det ett skämt, eller? Blä på vågen och tummen upp för måttbandet istället. Man ska inte stirra sig blind på vågen, visst. Men nog var det lite väl taskig utdelning efter 10 dagars slit?

 

Vikt: -0,8kg

Midja: -1cm

Mage (tjockaste delen) : -4cm

Rumpa: -2cm

Hade svårt att få i min alla kalorier idag och det gick lite längre tid mellan måltiderna än planerat. För att fylla upp litegrann blev det en kesella-bärglass till filmen på kvällen, men kesella vanilj - fy satan vad gott... medan maken smaskade i sig en godispåse! Var så sugen på att ta några bitar istället för kesellaglassen bara för att det fanns och egentligen rymdes inom dagens kcal-mängd, men stod förvånande nog emot. *tumme upp*

 

Blev träning på eftermiddagen idag och måste erkänna att det tar emot att ge sig ut på eftermiddag/kväll. Jag är en rutinmänniska och har jag kommit in i rutinen att träna tidiga mornar (så skönt att ha det gjort och slippa tänka på det resten av dagen) så har jag otroligt svårt att tänka om och tagga till för att träna vid annan tidpunkt. Men så blev det alltså idag.

 

Och vad bra det gick. Sprang på i ett superbra tempo - 5:09min/km - hallå?! Det är ju skitsnabbt! Har en slinga som jag springer i två omgångar och den börjar bli lite kort. Idag blev totala löptiden bara 18 min 11 sek (3,53km). Måste se till att utöka den lite och ha som mål att nå de där 4 km totalt.

 

Även styrkan känndes bra idag och jag kände mig stark. Kan bero på dels det ökade kolhydratintaget igårkväll, men även att man ätit mat idag under dagen som kroppen hade som bränsle. Att träna bara på en jordgubbssmoothie är så klart lite tyngre för kroppen.

 

Kul är det, hur som helst, när man ser konkreta resultat. Imorgon är det vägning och mätning så då hoppas jag också på goda nyheter! Förväntansfull! :)

Japp, igår (dag 9) hade jag en planerad fridag. En middag hos svärföräldrarna som var bestämd sedan länge. Jag hade bestämt mig för att försöka äta bra resten av dagen eftersom jag inte visste vad som skulle bjudas på kvällen. Mina svärföräldrar är dock väldigt hälsomedvetna och äter alltid en bra kost, så förutsättningarna var goda. Det bjöds kräftor! Och utan massa festa kolhydratrika pajer. En stor härlig sallad, stenugnsbakat surdegsbröd och några såser som tillbehör. Och öl och snaps så klart. Jag njöt av mjut bröd med smör och ost, en god öl och bet av min snaps så den varade hela middagen. Till dessert en pannacotta med färska blåbär - riktigt nice. Toppenmiddag helt enkelt! :)