Nu är jag inne på dag 19. De första 10 dagarna gick som en dans och jag kände mig odödlig, haha! Den senaste veckan däremot, har varit fruktansvärt jobbig mentalt. Det har resulterat i några dagar då jag skippat träningen, jag har släppt kostschemat och även ätit mindre bra alternativ. Jag har inte fört kostdagbok, därav inga uppdateringar på bloggen heller... Det är tråkigt att det ska behöva bli så bara för att det dyker upp något som tar ens energi på annat håll.

 

Nu blickar jag dock framåt och fokuserar på de sista 10 dagarna. Kan de bli lika bra som mina första så vore det toppen! Har idag köpt gymkort också för att motivera lite extra till träningen. Börjar bli riktigt tråkigt att springa samma runda varje dag samt att inte kunna öka vikterna såsom jag vill. Nästa vecka ska dottern vara inskolad på förskolan, så då borde jag ha kunna ta mig till gymmet på dagen. Great!! :)

Är inne på dag 13 nu och det har varit ett par tuffa dagar, på flera plan. En sak som jag blivit otroligt förundrade över är hur man ena dagen kan känna sig så otroligt stark, motiverad och okrossbar till att nästa dag vara nere på botten och tycka allt är så... blä...

 

Jag läste någonstans att "när man nått punkten då man bara vill ge upp - det är då resultaten börja komma". Det är väl också här den stora skillnaden är bland de som verkligen lyckas med sin satsning och de som inte gör det. Tyvärr får jag nog ta och erkänna att jag tillhör den senare skaran just för tillfället.

 

I söndags var vi hemma hela dagen, jag hade således hela dagen på mig att träna vilket resulterade i... ingen träning. Är det inte sjukt?! Jag var väldigt besviken efter vägningen på morgonen och istället för att tagga till och köra järnet för att få superresultat dag 20 drabbades jag av uppgivenhet och hamnade i "tycka synd om mig själv"-mode. Ingen träning och dessutom parkerad i soffan framför en film med en liten påse godis och några ostbågar på kvällen, med argumentet jag måste ladda om - imorgon är en ny dag (måndag)!

 

Igår började maken lite tidigare och jag hade därför inte möjlighet att träna på morgonen. Hade båda barnen hemma hela dagen och passade dessutom en av sonens kompisar framåt eftermiddagen. Det var full rulle från morgon till kväll och när kvällsmaten väl lagt sig i magen och barnen somnat fanns det inte på kartan att köra ett träningspass. Hamnade i soffläge framför film, denna gång med några chokladbollar från IKEA som tilltugg. Hallå, hur blev det så här?!?!? För tre dagar sedan hade jag aldrig kommit på tanken! Film, ja visst. Men något onyttigt till - inte en chans! Oavsett om mannen bredvid tuggar i sig en hel påse godis...

 

Känslorna är minst sagt lite i gungning, om det beror på FF eller någon hormonoblans vet jag inte. För vad som känns lite jobbigt just för tillfället (förrutom FF-pressen) är mitt föräldrarskap. Hur jag som mamma påverkar mina barn att utvecklas till starka och positiva individer. När jag tänker efter är jag oftast väldigt kort, grinig och irriterad mot mina barn. Det är nästan bara "nej", "gör inte si, gör inte så", "klättra inte där", "den får du inte röra" etc. Så otroligt negativt, hela tiden. Jag önskar att jag vore en glad mamma, som tyckte det var kul att leka massa fantasilekar med mina barn i timmar. Det är jag inte. Jag tröttnar efter 10 minuter. Hemskt är vad det är, mitt beteende alltså.

 

Och sen börjar jag fundera över resonemanget "jag förstår inte varför vissa skaffar barn" som jag ibland hör omkring mig när några mammor (ja, för det är oftast mammor) diskuterar föräldrar som lämnar tidigt och hämtar sent på dagis, har uppmärksamheten på telefonen istället för barnen på lekplatsen, inte engagerar sig i sina barn etc etc. Jag känner genast igen mig på flera punkter. Uppriktigt så tycker jag det är skönt att lämna sonen på dagis och har honom där den tiden han får vara där medan jag är föräldrarledig med dottern, hade det gått hade han gärna fått vara där lite längre. Jag pillar hellre på min telefon än klappar kakor i sandlådan. Jag stänger av öronen när den fyraåriga sonens mun går i ett utan en minuts uppehåll. 

 

Dåligt samvete får jag, helt klart, när jag tänker på hur det är. En ond cirkel blir det också. Utan engagemang från mamman - desto grinigare och trotsigare barn. Och ännu jobbigare situation som gör mig än mer irriterad... Måste bryta cirkeln och verkligen anstränga mig. Inbillar mig att det blir bättre när man är tillbaka på jobbet, får sin vuxna "egentid" där. För jag har ett stort behov av egentid. Jag känner mig nästan lite instängd att ha människor runt omkring mig som är så beroende av mig och min närvaro hela tiden, vilket ju barnen är (såklart). Å andra sidan, när jobbet är igång igen är det väl ganska naivt att tro att det inte kommer ta mitt fokus eften efter arbetstid. Mobilförbud i barnens närvaro och en planerad gemensam aktivitet dagligen med fullt fokus på mina barn är en fundering jag har. 

 

En annan sak som var lite jobbig, just med barnen, var när sonens kompis var här igår. De är bästa kompisar och leker jättemycket, varje dag, men mest utomhus eller hos kompisen. När det var tvugna att vara här hemma blev det väldigt tydligt att de inte tycker det är speciellt roligt att leka här. Eftersom dottern sov var jag lite låst här hemma. I någon slags protest blev det mest "förstörande" och "våldsamma" lekar där de rev upp och ner på sonens rum, kastade leksaker kors och tvärs, bankade och slog i väggar och dörrar. Inte de lugna rollekarna som jag vet att de leker hemma hos kompisen. Detta resulterade givetvis i massa tillsägelser eftersom jag inte tolererar den typen av lek här hemma. Då var det så klart ÄNNU tråkigare att leka här, när de bara blev tillsagda. Så fort kompisens föräldrar var hemma igen så rusade båda killarna dit. Och lämnade mig här hemma ganska uppgiven och väldigt ledsen. Varför är det så tråkigt att leka här? Jag vill inte tro att det har med vilka leksaker man har.

 

Mm, jobbiga tankar och funderingar har som sagt sysselsatt min hjärna. Imorse blev det dock ett bra pass, med löpning i bra tempo. Hoppas det är vändpunkten och att jag kan hitta fokus för kommande 17 dagar. Och prioritera engagerad tid med mina barn! 

 

Blev träning på eftermiddagen idag och måste erkänna att det tar emot att ge sig ut på eftermiddag/kväll. Jag är en rutinmänniska och har jag kommit in i rutinen att träna tidiga mornar (så skönt att ha det gjort och slippa tänka på det resten av dagen) så har jag otroligt svårt att tänka om och tagga till för att träna vid annan tidpunkt. Men så blev det alltså idag.

 

Och vad bra det gick. Sprang på i ett superbra tempo - 5:09min/km - hallå?! Det är ju skitsnabbt! Har en slinga som jag springer i två omgångar och den börjar bli lite kort. Idag blev totala löptiden bara 18 min 11 sek (3,53km). Måste se till att utöka den lite och ha som mål att nå de där 4 km totalt.

 

Även styrkan känndes bra idag och jag kände mig stark. Kan bero på dels det ökade kolhydratintaget igårkväll, men även att man ätit mat idag under dagen som kroppen hade som bränsle. Att träna bara på en jordgubbssmoothie är så klart lite tyngre för kroppen.

 

Kul är det, hur som helst, när man ser konkreta resultat. Imorgon är det vägning och mätning så då hoppas jag också på goda nyheter! Förväntansfull! :)

Träningen börjar kännas tung nu. Redan igår kändes benen stumma, men då inbillade jag mig att det berodde på att 11 timmar var för lite vila mellan passen. Idag hade jag fått maximla 23 timmar och det kändes ändå riktigt segt under löpningen. Hade även svårt att hitta fokus och muskelkontakt under styrkan. Men passet är genomfört och jag hoppas det släpper igen.

 

Det positiva med att det känns lite motigt och tråkigt är att man är extra nöjde och stolt när det är genomfört! :)

Alltså, att gå ner i vikt och komma iform är egentligen busenkelt. Man kan till exempel följa denna lista och jag lovar att man kommer få finfina resultat.

 

- Skippa allt skit (godis, glass, fika, chips, läsk, socker etc).

- Begränsa kolhydratintaget; långsamma kolhydrater fram till lunch och skippa dem helt resten av dagen.

- Ät regelbundet och hoppa inte över några måltider. Se till att få i dig någonting ca var tredje timme för att hålla blodsockret i balans.

- Ät protiener till varje måltid.

- Drick mycket vatten.

- Rör på dig 30-60 min per dag, ordentligt så att du får upp flås och blir svettig

 

Busenkelt, eller hur!? Nja, kanske ändå inte. För även om man VET precis hur man ska göra, ska man ju faktiskt göra det också. Allt handlar om motivation och att verkligen bestämma sig. Att inte tänka och analysera för mycket, bara göra! Det sitter helt enkelt i huvudet!

 

 

Alltså motiverar inte det här så vette tusan vad som skulle göra det...

 

I slutet av denna månad drar vi iväg på solsemester - underbart! Och innan det ska jag och dottern ha tjejhelg i Stockholm och hälsa på en gammal kompis till mig och hennes nytillskott. Veckan som varit har inneburit kalas och middag. Hmm ja, ni fattar kanske själva. Inte läge för fokus á la 30 dagar FF precis...

 

Jag tänker ändra lite strategi från och med nu. Visst, jag nådde inte mitt uppsatta mål per den 1 april. So what?! Jag tänker inte gräma mig allt för mycket över det, det var helt enkelt oplanerade händelser som vände upp och ner på tillvaron och satte lite käppar i hjulet. Det är passerat, förbi och jag tänker inte fundera så mycker mer över det. 

 

Jag tänker inte heller göra upp någon strikt plan som jag ska följa slaviskt framåt (även om jag VET att det fungerar bäst för mig och ger mig allra bäst och snabbast resultat). Jag är inte där mentalt nu, det är för mycket andra distraherande grejer som händer runt omkring. Istället tar jag det som jag kommer, min motivation har absolut återkommit och jag tänker göra det bästa av varje dag helt enkelt. Jag ska verkligen försöka ta mig tid till träning, och de dagar det fungerar är det kanon. Får jag inte ihop det - helt ok, gör det bästa av nästa dag. Pressen som normalt sätt taggar mig till tusen, bryter tvärtom ner mig för tillfället.

 

Planera maten minitiöst har jag inte heller lust med för tillfället - denna vecka anammade vi ICAs billiga veckan-matsedel. Snabbt, smidigt och helt ok. Inte optimalt, men helt ok. Och ska jag vara helt ärlig, det är inte i själva måltiderna som vårt största problem är här hemma utan i allt runt omkring... :)

 

Totalt sett en lite mer avslappnad approach helt enkelt. Det kommer inte ge superresultat, inte på långa vägar. Men just nu känns det faktiskt helt ok. Viktmässigt är jag inte i mål, men jag har bestämt mig för att skita i vågen. Annars skulle jag vilja kapa 6-8kg till för att känna mig helt tillfreds, och när jag väl nått det skulle jag förmodligen vilja slipa ytterligare ett par kilo. Det är inte hållbart. Jag är istället nöjd över att jag kan ha mina kläder från bröllopsformen sommaren 2011.

 

Det övergripande målet är att minska lite på fluffet runt magen, det där otroligt osexiga som väller ut över byxkanten om man har lite för tajta byxor på sig. MammaFitness kör just nu en jeansutmaning som jag hoppar på. Kan jag dessutom få fram lite mer konturer på mina axlar, rygg och mage så kommer livet kännas lite roligare. :)

 

Inga viktmål, inga måttmål - bara känna mig nöjd när jag ser mig själv i spegeln. Det är det jag nu strävar mot.

 

- Hålla mig till samma träningsupplägg hela månaden

- Försöka ge mig på ett löp-schema, om kroppen (bäckenet) säger ok. Det ser så härligt ut att springa nu när det börjar bli vår!

- Känna efter om detta är ett upplägg som överhuvudtaget funkar

- Delta i MammaFitness jeansutmaning

- Enbart en formcheck i slutet av månaden

En dag som är väldigt omdebaterad... Jag orkar inte ens ge mig in i diskussionen utan konstaterar bara att det är ett ypperligt tillfälle att få tummen ur att faktiskt göra något på tu man hand med den man har kär.

 

Jag och maken lämnade barnen hos farmor och farfar och åkte iväg på SPA. Otroligt efterlängtad egentid! Och det var så klart underbart. Tystnad, lugn och ro, bastu, varma bad, massage, champagne, drink, en otroligt god 4-rättersmeny med tillhörande viner, en hel natt sömn och en smarrig frukostbuffé!

 

Sådär ja! Nu var man laddad igen! Introkursen i Kettlebells via Tenacity var kanon, precis vad jag behövde. Så mör i hela kroppen och det blir soffläge med benen högt resten av kvällen - underbar känsla!

 

Och visst blev jag såld! Har varit ganska tveksam till just Kettlebells innan eftersom det kräver så mycket teknik för att inte skada sig. Jag är livrädd för att göra tekniska fel och skada mig.... :) Vi gick igenom 3 lyft; marklyft, swing och goblet squat. Och tränade, och tränade, och tränade tills de satt perfekt. 

 

Så nu har jag klickat hem en sån här kompis från Gymkompaniet. Ville ju ha en orange, men varje vikt har ju sin färg och nu är det faktiskt så att jag är så himla stark, haha... En grön (20kg) fick det bli istället... Jaja, den kommer ändå stå i förrådet under trappan när den inte svingas så det får väl gå. 

 

 

Tankarna har snurrat i huvudet på mig sedan igår eftermiddag. Jag har försökt analysera mitt beteende och ifrågasatt om det verkligen är denna satsning jag vill göra just här och nu. Finns tiden? Finns engagemanget? Är det ens möjligt att få det att fungera? Vilka priorieteringar måste jag göra, var behöver prioriteras bort? Var felade jag? Hur kan jag undvika att hamna här igen?

 

Det hela mynnade ut i ja, det är möjligt och ja, engagemanget finns. Tidsmässigt är föräldrarledighetens flexibilitet egentligen den bästa tiden att genomföra detta. Det jag har prioriterat bort hittills (egentligen bara onyttigt skräp) kan jag absolut vara utan. Jag felade när jag försökte välja en mellanväg, det fungerar inte för mig under en viktnedgång. Det är allt eller inget! När jag väl är i mål, då är det läge att ta nästa steg och försöka hitta en balans och släppa lite på tyglarna men under kontrollerade former. Innan dess är det fullt ös som gäller, så enkelt är det.

 

Underbara Sanna bjöd in mig till  Facebook-gruppen "100 dagar utan socker och alkohol" som jag direkt kände att jag ville gå med i. Nu är ju inte alkoholen någon big issue för min del, så det kommer jag inte följa fullt ut, men när det gäller sockerbiten är jag väldigt commited utifrån dessa regler (mina egna):

 

- Ingen godis, glass eller kakor

- Ingen läsk, juice eller saft - inte heller sockerfri sådan

- Frukt i måttlig mån är ok i t ex keso, men bär är att föredra

- Dessert vid middagar är ok vid bjudningar eller kalas

- En liten bit tårta vid födelsedagskalas är ok, om jag känner för det 

- Ett glas vin till lördagmiddagen är helt ok

 

Nu är det kick ass på träningen, idag ett svettigt cardiopass med NTC-appen i Iphonen.

Sitter på tåget norrut igen och reflekterar lite grann över min formsatsning den senaste veckan. Jag har tappat fokus. Ja, så är det. Det tar emot att erkänna men för att återfå den måste jag inse fakta.

Jag är nere i sockerträsket igen. Ett återfall. Ständigt sötsugen. Någonstans en likgiltig och nonchalant inställning till min satsning.

Häromdagen kommenterade min make sin brist på karaktär med något som jag nu har insett även stämmer otroligt bra in på mig. ”Sköter man bara kost och träning några veckor ser man ju resultat direkt. Det är så lätt!” Med det menade han att när man väl inser det, är det så lätt att släppa på allting för det är ju så enkelt att komma i form igen.

Precis där är jag nu. Jag har sett att träning och kost ger resultat. Bra sådana också, om man sköter alltig rätt. Kroppen börjar formas om mer och mer och det är plötsligt ganska kul att se sig i spegeln och beundra resultatet. 

Det är nu jag tycker det är ok att släppa på tyglarna lite. Ta en bulle till fikat redan på fredagen (fast jag har bestämt att lördag är min fria dag). Fortsätta med resterna av lördagsgodiset även på söndagen. Och denna vecka, en chokladbit till tågresan. En macka till frukost, den var ju redan färdigbredd. Bröd till lunchsalladen – bara för att det fanns. Hallå, vakna!! Ser du inte att du är på väg till de gamla mönstren igen?!

Detta är otroligt tungt och frustrerande. Jag skriver ner det här i ett sätt att bearbeta mina tankar. Och förhoppningsvis vakna till liv och återfå fokus innan det är för sent.

Träningen fungerar ok, även om jag även där har börjat sacka lite. Visst, jag får gjort mina pass och de flesta är faktiskt fortfarande intensiva och tuffa. Men jag känner att jag börjar bli lat och träningspass över 30min känns inte alls inspirerande eller lockande.

Maten sköter jag också ok, även om det inte är helt optimalt. Kanske lite mer kolhydrater än tänkt, framför allt cardio- och vilodagar, och inte fullt så mycket protein som jag skulle önska. Men i det stora hela kunde det vara mycket värre.

Det är sockret som är min bov, helt klart. När jag bara har rätt sinnesstämning kan jag älska att plåga mig själv, utsätta mig för frestelser, för jag vet att jag med min envishet övervinner sockersuget. Men jag är dessvärre inte i den sinnesstämningen just nu. Jag övervinner inte suget, det har helt kopplat greppet om mig.

Det blir till att fokusera på de mentala bitarna några dagar för att hitta tillbaka till det jag verkligen vill och för att återfå fokus…

Trött, tröttare, tröttast... Så känns det verkligen idag. En stökig natt med avbruten sömn följt av en heldag med barnen inne i stan. Idag lek hos sonens bästa kompis och därefter ett besök på Alfons Åbergs Kulturhus. Gårdagens intervallpass har nog också satt sina spår för jag känner mig helt matt både i kroppen och huvudet. 

Skjuter därför på dagens träningspass till imorgon. 

 

Tänkte dock hoppa på PoWorkouts ABS WEEK WORKOUT CHALLENGE som startar idag. Dagens utmaning är 10 reversed crunches, med fokus på vilka muskler som verkligen jobbar. Känns överkomligt innan läggdags.

 

Först blir det filmkväll med maken i soffan, "Snabba Cash II". Och lite keso med kanelstekta äpplen till det... Mums!

 

Jag ska ju läsa två kurser inom foto nu i vår, samtidigt som jag är föräldrarledig. Därmed kommer jag att damma av mitt tidigare fotointresse vilket ska bli jättekul! Och med det kom också tankarna på att uppgradera min nu något föråldrade fotoutrustning.

 

Jag kom på den briljanta idéen att använda detta som min belöning för varje delmål jag når. Ett nytt objektiv och en blixt efter vardera 2 kg minskning, samt ett nytt kamerahus när jag når det slutliga målet på 66kg. Perfekt - en riktigt bra morot att kämpa på och ingen belöning som får bakslag på själva formen!

 

Nackdelen var bara att när jag var nere på Scandinavian Photo i lördags för att förvärva min första belöning (ett 50mm/1,4G objektiv, som på min nuvarande Nikon D60-kamera kommer fungera som ett 75mm-objektiv) fick jag mig en tankeställare vad gäller vilket kamerahus det kommer bli i slutändan. Valet har stått mellan Nikon D7000 (billigare, enklare men säkert fullt tillräckligt just nu) och en D600 (mer att växa i, men också lite dyrare, framför allt objektiven till denna). Efter lite grubblande landade jag i att ta steget till D600, en fullformatare. Och då vändes liksom hela min plan upp och ner. Plötsligt kom jag hem med nytt kamerahus, ett helt annat objektiv (85mm/1,8G) och en massa massa annat lull lull. Hmmm, så mycket för den briljanta belöningsplanen.

 

Det kändes ju inte helt rätt i just träningsmotivationsyftet så för att plåga mig lite kom jag överens med mig själv att jag inte fick packa upp kameran innan jag hade någon ny bra belöningsplan. Och nu har jag det!

 

Jag får inte börja fingra och plåta med kameran förrän jag gjort dagens planerade träningspass. Det innebär att de dagar det står träning på schemat är det först det som gäller, därefter får jag leka med kameran! Vilodagar är det dock fritt fram. Helt ok faktiskt! Och med tanke på att det är lite snålt med ljus nu på vinterhalvåret lutar det åt MYCKET morgon och förmiddagsträning, haha!

 

Sen har jag fortfarande lite fotoprylar kvar som jag vill ha (blixt och fler objektiv för fullformatare) så när jag når det slutliga målet ska jag nog kunna belöna mig ordentligt ändå! :)